En dikt om smärta.

Visst är du
bara en skugga 
av livets helhet.
Men ändå,
hela 
livets mening.
Och även
om du finns nära
så saknar jag dig, 
så att det gör ont.
Någon borrar
i min hjärna.
Någon bränner
i mitt hjärta.
Någon slår hårt 
mot mitt ansikte.
Denna någon är livet.
Som hänsynslöst 
klampar sig fram.
Mosar.
Krossar
allt i sin väg.
Denna gången
stod jag i vägen.
Nästa gång
är det kanske du.
Som blir pinad.
Skärd i.
Stampad på.
Sågad i.
Men visst
är min smärta,
bara en skugga
av din. 
Men ändå,
så fullständigt
outhärdlig