Brevet som speglar sanning och splittrar människor

Jag fattar hur du känner men jag fattar ändå inte. Jag håller inne min sorg i skolan, men det är i skolan som min sorg är som allra värst. sedan får jag utbrott där allt jag hållit inte kommer ut och dom är inte så behagliga. Det är bäst att släppa ut sorgen när den kommer och inte trycka inne den som jag gör. Det känns förjävla svårt för mig med att prata om och hanatera min sorg men jag har inget val efter som att den sitter bokstavligen inuti mig. Du har ett val, du kan vara delaktig i min sorg eller strunta den vilket självklart kommer bli mer bekvämt för dig. Och jag fattar att man inte vill hjälpa till att bära någons sorg frivilligt men faktum är att jag är tvungen. Jag måste bära på min sorg varenda dag. Jag är en känslosam person och jag kommer bokstavligen dö om jag fortsätter hålla inne känslor på detta sättet. Jag har länge försökt hjälpa  dig att hjälpa mig för jag vill att du ska kunna hjälpa mig eftersom att du är en av mina närmsta vänner men det funkar inte. Du har svårt att prata om sorg och jag har också det men skillnaden är att jag lever i den varenda jävla sekund i mitt liv och kommer att göra det för alltid. 
Jag blir sårad av dig och jag är ledsen om jag sårade dig men såhär känner jag.
Ses imorgon.