• När jag går i in det som brukade vara ditt rum, känns det som att gå in i en våg av dig •


Bildcollaget
som står på golvet
är fyllt av glada miner. 
Skrattande barn
på midsommardagen,
med blomsterkransar i håret.
Bara tanken
på att det fanns ett liv
före helvetet,
före smärtorna
och kräkningar.
Det gör mig så 
fruktansvärt ledsen
att jag inte vet
vart jag ska ta vägen. 
Hur kunde
det leende blomsterbarnet
förvrängas
till den gråtande pojken
i rullstolen?
När blev livet såhär?
När satte djävulen
klorna i ditt liv? 
Förlamade dina ben,
slet av ditt hår,
suddade ut ditt minne,
stal din självkontroll,
totalt förstörde din hjärna,
ryckte och slet i din livsglädje.
Djävulen placerade
 all tänkbar smärta
i din kropp,
och lät den spridas,
likt pesten,
över alla som stod nära.