Första gÄngen sedan vÀrlden rasade.

Det Àr sÄ lÀnge sen, senaste gÄngen jag var i min sommarstuga. Mitt andra hem, sÄ lÀngesen det Àr vi sÄgs. NÀr vi kommer fram, sÄ stÄr marsvinsburen full med smutsigt spÄn. Min sÀng Àr obÀddad. Ett par strumpor ligger pÄ trasmattan. Konstigt, sÄhÀr brukar det inte se ut. Och dÄ minns jag. Det slÄr emot mig som en tsunamivÄg. Den senaste gÄngen jag var hÀr. Den spelas pÄ repris i huvudet. NÀr vi satt pÄ altanen och skrattade och mumsade pÄ jordgubbar, ja just det, de dÀr satans söta jordgubbarna. Och sedan kunde han plötsligt inte se och smÀrtan började sjuda. Han blev blind och vi andra sÄg plötsligt ocksÄ bara mörker. Vi kastade oss in i bilen och körde fort, fort mot sjukhuset och dÄ visste vi inte att familjen aldrig skulle fÄ vara tillsammans i stugan igen, och smÀrtfyverkerier exploderade i storebrors huvud. Han tappade kÀnseln i vÀnsterarmen och eftersom cancern för lÀnge sedan tagit hans ben var hans kropp just dÄ i princip mer förlamad Àn inte. Han sluddrade och pratade och grÀt. Det var bara ett par dagar efter vi fÄtt de dÀr beskeden. Och alla i bilen - förutom storebror för han kunde inte ens tÀnka genom smÀrtan lÀngre -tÀnkte att nu tar det slut, nu jÀvlar Àr det slut. Och jag var sÄ rÀdd och jag var inte redo att förlora honom. Det var sista gÄngen vi Äkte till sjukhuset tillsammans, alla fyra. Och nu Àr vi tillbaka hÀr igen dÀr allting ser ut precis som det gjorde nÀr vÀrlden rasade och det svartnade för ögonen. Och solnedgÄngen Àr sÄ enastÄende vacker nÀr jag grÄter tyst pÄ min sÀng och helvete vad jag saknar honom. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Monica:

Oj!! Jag lÀste utan uppehÄll och vet knappt om jag andades. Det kÀndes som om jag var med. Du kan verkligen fÄnga med dina texter. Jag Àr sÄ ledsen för din skull. Livet Àr verkligen tufft för vissa. Sköt om dig.

Svar: Tack. Verkligen, tack
En poets tankar

#2 - - Robex Lundgren:

cool bild