Dikten jag skrev under natten du dog

Dikten nĂ„gra rader ner Ă€r vĂ€ldigt speciell för mig, det kanske inte Ă€r min mest vĂ€lskrivna dikt, men den Ă€r skriven vid ett speciellt tillfĂ€lle. Den kvĂ€llen var jag och fikade med en kompis, nĂ€r jag kom hem berĂ€ttade mamma och pappa att nu var slutet nĂ€ra. Jag höll mig lugn, jag flyttade in min madrass till storebrors rum för att spendera natten pĂ„ hans golv. Mamma och pappa hade redan flyttat in för nĂ„gon vecka sedan. Ingen kunde sova, inte bara pĂ„ grund av Ă„ngest och oro, utan ocksĂ„ av rosslandet frĂ„n storebror som aldrig verkade upphöra. Han hade vatten i lungorna, varje gĂ„ng han andades bubblade och frĂ€ste det i hans bröst. Det sĂ„g ut att göra fruktansvĂ€rt ont, men han hade fĂ„tt sĂ„pass mycket morfin att pannan var helt slĂ€t och hĂ€nderna vilade avslappnat. Efter nĂ„gra timmar, nĂ€r hans andning hade blivit till hesa vĂ€sningar, la jag huvudet mot kudden och sov. Ett tag senare vaknade jag, plötsligt klarvaken, pappa satt uppe och kontrollerade att storebror fortfarande andades. NĂ„gra sekunder senare slutade storebror andas och pappa vĂ€ckte kvickt mamma, jag som varit vaken i en knapp halvminut satte mig upp. Vi satte oss nĂ€rmare sjukhussĂ€ngen, pappa berĂ€ttade att lungorna fortfarande kanske kommer dra efter luft ett par gĂ„nger Ă€ven om han inte andas nu, men det gjorde de inte. Vi satt dĂ€r och han var fortfarande varm, han sĂ„g ut precis som han hade gjort de senaste dagarna, stilla sovandes. Det kĂ€ndes sĂ„ overkligt, att nu befann sig bara tre mĂ€nniskor i ett rum dĂ€r det tidigare hade varit fyra. Det var tre mĂ€nniskor och en död, varm kropp. Men efter ett tag sĂ„ kallnade fingrarna och fĂ€rgades blĂ„a. Vi ringde ingen sjukvĂ„rd, vi satt dĂ€r och vĂ€ntade. Klockan fem pĂ„ natten skulle de komma och rĂ€tta till nĂ„got, och dĂ„ berĂ€ttade vi att han dött. Innan det ögonblicket fungerade allt som vanligt, hemtjĂ€nsten var pĂ„ vĂ€g hit för att se till min levande storebror, men sĂ„ fann de en död. 
Och under den natten skrev jag en dikt.. 



Natten dÄ du dör
Ă€r kommen.
Natten jag kommer minnas
för evigt,
Ă€r kommen.
Natten dÄ dina lungor
slutar orka hÀva luften
ut och in,
Ă€r kommen.
Natten dÄ ditt hjÀrta
slutar orka pumpa blod,
Ă€r kommen. 
Den fruktade natten
Ă€r kommen.
Natten dÄ dina andetag
siftar frÄn stön och rossel,
till hesa vÀsningar
Ă€r kommen. 
Natten dÄ ljudet
jag alltid kommer att minnas
fortfarande ljuder,
Ă€r kommen
Natten dÄ du sover
och för evigt sover
Ă€r kommen. 
Din sista natt
Ă€r kommen.