En dikt om en glas-trollslända.

Du är så skör
som en glasfigur.
Du är målad i glada färger
men så bräcklig.
Du är trollsländan
som står på min finhylla.
Med de lövtunna glasvingarna,
redo att flyga.
Men vingarna bär dig ej.
Du är den enaståande trollsländan
som förgår i sin väntan
på att få kasta sig ut från finhyllan,
flyga med glasvingarna.
Hoppar du
så dör du.
Dina vingar är inte starka nog ännu.
Stannar du
så förstörs du.
Din längtan är för stark.
Du är trollsländan
som bleknar
som lever
i enstaka ögonblick av lycka.
Lever i sin väntan.
Lever i sin smärta.