En dikt om en glas-trollslÀnda.

Du Àr sÄ skör
som en glasfigur.
Du Àr mÄlad i glada fÀrger
men sÄ brÀcklig.
Du Àr trollslÀndan
som stÄr pÄ min finhylla.
Med de lövtunna glasvingarna,
redo att flyga.
Men vingarna bÀr dig ej.
Du Àr den enastÄande trollslÀndan
som förgÄr i sin vÀntan
pÄ att fÄ kasta sig ut frÄn finhyllan,
flyga med glasvingarna.
Hoppar du
sÄ dör du.
Dina vingar Àr inte starka nog Ànnu.
Stannar du
sÄ förstörs du.
Din lÀngtan Àr för stark.
Du Àr trollslÀndan
som bleknar
som lever
i enstaka ögonblick av lycka.
Lever i sin vÀntan.
Lever i sin smÀrta.