En död hund

Tre dagar efter att min bror dött, fann jag mitt marsvins livlösa kropp i buren. Tre mÄnader efter att min bror dött, idag, fÄr jag reda pÄ att min barndoms Àlsklingshund har blivit attackerad av en schÀfer och dött. NÀr jag var yngre tÀnkte jag ofta pÄ att denna dagen skulle komma, dagen dÄ hunden, Doris, dog. Jag förestÀllde mig hur jag skulle falla ihop av tomhetskÀnslan och sorgen. Men nÀr dagen vÀl kom sÄ blev det inte sÄ, jag suckade och sa att det var vÀl trÄkigt, inte nÄgot speciellt mer Àn sÄ. Jag Àlskade Doris, verkligen. Under fem Ärs tid passade vÄran familj henne en gÄng i veckan, hon sÄg upp till mig och jag sÄg upp till henne. Men pÄ senare Är blev hon allt mer en börda, hon skrÀmde vettet ur bÄde marsvin och sjukhuspersonal som kom hem till oss. Hon blev en sur, skÀllande tanthund, men ÀndÄ kom jag ihÄg den valpiga hunden hon brukade vara. Mamma har berÀttat om nÀr jag sa att jag Àlskade Doris sÄ mycket att om Doris var en mÀnniska, dÄ skulle jag gifta mig med henne. Jag saknar tiden dÄ jag var nio Är och i princip hade ett levande gosedjur att bÀra runt pÄ. Alla i klasen glodde av avund nÀr mamma eller pappa hÀmtade mig frÄn skolan i sÀllskap av Doris. Hon var min, hon charmade i princip alla nÀr hon tittade upp genom de lÄnga, mörka ögonfransarna, men hon var ÀndÄ min. Det var ett privilegium att vara Àlskad av henne. Och nu nÀr hon Àr borta sÄ Àr Ànnu en del av livet med en levande bror borta. Fler och fler bitar av livet som lillasyster börjar glida ur mina hÀnder. Nu Àr det livet som ensambarn som Àr vardag, och jag gillar det inte. Jag bestÀmmer mig för att lÀgga nÄgon form av minne av Doris pÄ storebrors grav imorgon, sÄ att han kan sörja Doris tillsammans med oss.