En död hund

Tre dagar efter att min bror dött, fann jag mitt marsvins livlösa kropp i buren. Tre månader efter att min bror dött, idag, får jag reda på att min barndoms älsklingshund har blivit attackerad av en schäfer och dött. När jag var yngre tänkte jag ofta på att denna dagen skulle komma, dagen då hunden, Doris, dog. Jag föreställde mig hur jag skulle falla ihop av tomhetskänslan och sorgen. Men när dagen väl kom så blev det inte så, jag suckade och sa att det var väl tråkigt, inte något speciellt mer än så. Jag älskade Doris, verkligen. Under fem års tid passade våran familj henne en gång i veckan, hon såg upp till mig och jag såg upp till henne. Men på senare år blev hon allt mer en börda, hon skrämde vettet ur både marsvin och sjukhuspersonal som kom hem till oss. Hon blev en sur, skällande tanthund, men ändå kom jag ihåg den valpiga hunden hon brukade vara. Mamma har berättat om när jag sa att jag älskade Doris så mycket att om Doris var en människa, då skulle jag gifta mig med henne. Jag saknar tiden då jag var nio år och i princip hade ett levande gosedjur att bära runt på. Alla i klasen glodde av avund när mamma eller pappa hämtade mig från skolan i sällskap av Doris. Hon var min, hon charmade i princip alla när hon tittade upp genom de långa, mörka ögonfransarna, men hon var ändå min. Det var ett privilegium att vara älskad av henne. Och nu när hon är borta så är ännu en del av livet med en levande bror borta. Fler och fler bitar av livet som lillasyster börjar glida ur mina händer. Nu är det livet som ensambarn som är vardag, och jag gillar det inte. Jag bestämmer mig för att lägga någon form av minne av Doris på storebrors grav imorgon, så att han kan sörja Doris tillsammans med oss.