Negerbollsdebatten

"Ska du ta en sĂ„n dĂ€r negerboll?" frĂ„gade kassörskan i ridskole-kiosken. 
Ordet skar i öronen, det lĂ€t fult för mig, gammaldags. Jag som Ă€r uppvĂ€xt i Majorna har aldrig hört ordet uttalas i annat sammanhang Ă€n i debatter om rasism.  
"Mm, eller vad det nu heter" mumlade jag, sjÀlv skulle jag aldrig lÄta ordet lÀmna mitt sinne.
"Eller var det nu heter" hÀrmade den tjocka, korta kassörskan.
"Negerboll heter det!" Fortsatte hon och skrattade lite.
NÄgra runt mig skrattade ocksÄ, inte vÀnligt, rÄtt.
Jag sa inget mer.
DÄ slog det mig att jag aldrig under mina fyra Är som ryttare sett nÄgon mörkhyad pÄ min ridskola i Torslanda. TÀnk om jag hade vart mörkhyad, undrar om hon hade sagt chokladboll dÄ? För vissa, ofta hos Àldre, verkar det vara sÄ svÄrt att kalla ett bakverk för nÄgot annat Àn vad de Àr vana vid. Men det Àr inte okej att anvÀnda ett ord som anvÀnts som slavnamn, som namn pÄ ett bakverk. Mörkhyade har kÀmpat för sina rÀttigheter, precis som kvinnor, handikappade och homosexuella har. Och visst ser vÀrlden mycket bÀttre ut nu Àn för 100 Är sen, men det Àr bara otrevligt att klamra sig fast vid ordet neger bara för att "det alltid har varit sÄ". De mörkhyade har rÀtt att vÀlja sjÀlva om de vill att ordet neger ska vara ett skÀllsord eller ett vardagsord. De vill inte kallas för negrer, och dÄ mÄste man acceptera det. PÄ samma sÀtt som jag inte vill kallas för fitta för att jag Àr tjej, mÄste andra acceptera det.
Det Ă€r naturligt att acceptera andra, det Ă€r inte svĂ„rt. Vem borde egentligen fĂ„ vĂ€lja vad denna boll ska kallas, en med argumentet att "det alltid har kallats sĂ„" eller en som kĂ€mpat för sina rĂ€ttigheter i hundratals Ă„r? För mig Ă€r svaret sjĂ€lvklart.