Hjärntumör

Allt som gått så bra på barncancerfondens läger i Bokenäs. Jag har till och med pratat om sjukdomen flera gånger. Men så berättar någon om hur hon var sjuk när hon var tre år, hon har alltså vart frisk i minst tio år. Och plötsligt verkar min sjukdom så mycket större, så mycket farligare så mycket närmre. Fast det är ju såklart inte min sjukdom, det är storebrors. De frågar vad jag hade för sjukdom men jag har inte vart sjuk säger jag, det var storebror. Och när jag säger ordet hjärntumör så stockar det sig i halsen. Hjärntumör. Jag orkar inte berätta att han inte finns längre, men det kanske märks ändå för klumpen i halsen tystar mig och mina ögon tåras. Deras cancer är historia, de flesta minns inte så mycket av behandlingarna. Min cancer, den är nu. Även om det inte är min cancer och även om den inte finns längre så existerar den i nuet. Jag lever i en cancer som aldrig har vart min och som dog för drygt 4 månader sen. 
#1 - - Anonym:

Du skriver så fantastisk bra. Jag tror att du är ung, men dina texter är så fantastiska och tankeväckande. Du är en riktig talang. Jag önskar att din sorg kommer att lätta. Den kommer inte att försvinna men tiden tvinnar in den och dämpar den. Minnet av din fina bror kommer alltid att finnas med dig. Jag har tyvärr erfarenhet av att mista och efter 39 år vet jag att sorgen lättar men den försvinner aldrig. Däremot kommer de fina minnena att följa dig. Fortsätt att skriva!!!

Svar: Tack så mycket för sin respons! Ja, jag är ung. Jag beklagar förlusten hos dig. Tack igen <3
En poets tankar