HjÀrntumör

Allt som gĂ„tt sĂ„ bra pĂ„ barncancerfondens lĂ€ger i BokenĂ€s. Jag har till och med pratat om sjukdomen flera gĂ„nger. Men sĂ„ berĂ€ttar nĂ„gon om hur hon var sjuk nĂ€r hon var tre Ă„r, hon har alltsĂ„ vart frisk i minst tio Ă„r. Och plötsligt verkar min sjukdom sĂ„ mycket större, sĂ„ mycket farligare sĂ„ mycket nĂ€rmre. Fast det Ă€r ju sĂ„klart inte min sjukdom, det Ă€r storebrors. De frĂ„gar vad jag hade för sjukdom men jag har inte vart sjuk sĂ€ger jag, det var storebror. Och nĂ€r jag sĂ€ger ordet hjĂ€rntumör sĂ„ stockar det sig i halsen. HjĂ€rntumör. Jag orkar inte berĂ€tta att han inte finns lĂ€ngre, men det kanske mĂ€rks Ă€ndĂ„ för klumpen i halsen tystar mig och mina ögon tĂ„ras. Deras cancer Ă€r historia, de flesta minns inte sĂ„ mycket av behandlingarna. Min cancer, den Ă€r nu. Även om det inte Ă€r min cancer och Ă€ven om den inte finns lĂ€ngre sĂ„ existerar den i nuet. Jag lever i en cancer som aldrig har vart min och som dog för drygt 4 mĂ„nader sen. 
#1 - - Anonym:

Du skriver sÄ fantastisk bra. Jag tror att du Àr ung, men dina texter Àr sÄ fantastiska och tankevÀckande. Du Àr en riktig talang. Jag önskar att din sorg kommer att lÀtta. Den kommer inte att försvinna men tiden tvinnar in den och dÀmpar den. Minnet av din fina bror kommer alltid att finnas med dig. Jag har tyvÀrr erfarenhet av att mista och efter 39 Är vet jag att sorgen lÀttar men den försvinner aldrig. DÀremot kommer de fina minnena att följa dig. FortsÀtt att skriva!!!

Svar: Tack sÄ mycket för sin respons! Ja, jag Àr ung. Jag beklagar förlusten hos dig. Tack igen <3
En poets tankar