Vad är det för värld vi lever i?

Detta var den första riktiga poesin jag skrev (utan att räkna diverse dikter från barndomen samt sångtexter).
Jag har sen dess (juli 2014, då min bror fortfarande hade fem månader kvar att leva) gjort några korrigeringar.
I texten görs vissa referenser till boken "Förr eller senare exploderar jag" (The Fault In Our Stars) av John Green.
.
.
.
Vad är det för värld vi lever i?
De roströda takpannorna
har en garanti på trettio år.
Den tunnhåriga, kutryggade
pojken i rullstolen,
fick bara
drygt häften av de åren.
Fjorton år av glädje
och drygt två av smärta.
Som att simma i skit,
sa han.
Två år i helvetet
men ändå
har den skimrande sagan
om den hjältemodige cancerbekämparen
aldrig blivit sann.
Två år av
"det ordnar sig",
"du är stark"
och andra tomma ord.
Tydligen ska man vara positiv
och ha humorn kvar
ända till de sista sekunderna.
För visst är det sånt som bekämpar hjärntumörer?
Botemedlet mot cancer finns,
bara du bestämmer dig för att vara positiv så fungerar det!
Det är du som bestämmer
så se till att inte dö nu för fan.
 
Del 2.
 
Som Hazel Grace sa,
så fick vi faktiskt en oändlighet tillsammans,
en liten oändlighet.
Och på samma sätt som det är obegripligt,
så är i mina trettonåriga ögon livet obegripligt.
En oändlighet borde inte kunna vara större
än en annan oändlighet,
eftersom att det är just en oändlighet.
Man borde inte kunna genomlida otänkbar smärta
i två år.
Men tydligen kan man det
för de oändliga decimaltalen
mellan 0 och en miljon
är större än de oändliga decimaltalen
mellan 0 och 1.
Ibland är det omöjliga möjligt.
Kanske blir man starkare av att simma i skit,
ett världshav fyllt med skit.
Men vad spelar det egentligen för roll om jag är stark,
när jag inte har min storebror?
#1 - - Camilla:

Ja, man kan verkligen undra vad det är för värld vi lever i. Vad det är för mening med all smärta om man inte ens får överleva. Det är svåra bilder. Orättvist. Och rent för jävligt.
Jag skickar kramar från min sida världshavet.

Svar: Tack <3
En poets tankar

#2 - - lisa:

Så fint skrivet. Och förjävligt. Det borde inte få hända och ändå.. Finns fan inga svar på varför sån här skit finns. Skickar dig massa kramar

Svar: Tack Lisa ❤️
En poets tankar