Ett fint minne

Jag minns på Laleh-konserten, när Laleh spelade låten "vårens första dag". Jag minns hur hela arenan ställde sig upp och klappade i takt. Och jag får gåshud varje gång jag hör den låten, för jag minns när jag såg dig ställa dig upp och klappa i takt och sjunga orden "låt mig finnas lite mer, jag är inte beredd att dö än". Det var ungefär ett och halvt år efter ditt självmordsförsök, och jag såg med vilket eftertryck du sjöng vartenda ord. Och jag minns sättet din mamma kollade på dig lite extra kärleksfullt och skrek ut orden tillsammans med dig och ni skrattade.